42km

42km

Jättelångt 2012!

TräningsbloggPosted by Åsa Bokenstrand Sun, June 10, 2012 20:48:09
Det kan man verkligen kalla ett terrängultramaraton. Jag hade ingen aning egentligen vad jag kunde förvänta mig varken vad det gällde terrängen eller distansen. Min längsta löpdistans innan gårdagen var ju mina 15 maratonlopp. Och terränglopp för mig har varit elljusspår eller möjligtvis partier i skogen där man följer en stig. Det här var något helt annat.

Jag fick höra av en funktionär innan loppet att första två milen är värst (terrängmässigt) sen blev det bättre. Och så var verkligen fallet :)) Starten gick i ett regnigt Grisslehamn kl 9 den 9/6. Regnet störde mig ingenting, jag ville bara iväg. Jag följde med tätklungan ut i skogen men när vi kom till terrängen så gick tätklungan ifrån mer och mer och jag hade ju inte ambitionen att springa först så jag föll lugnt tillbaka i startfältet. Väl innen i skogen blev det så terrängultramaraton av det hela. Det var rötter, gyttjepölar, vattengropar, stenar, stockar, ja det mesta, och det köpte jag, herregud det var ju ett terränglopp så klart jag förstod att det skulle springas i skogen. Men sen kom vi ut på klipporna, det hade jag inte riktigt förväntat mig. Klippor så lågnt ögat nådde + regnet så ganska halt. Vissa klippor fick jag klättra upp för, på andra ställen hamnade jag ute i havet. Interessting... Nästa parti sprang vi igen om ca 1.5km vattendränkt mo. Vatten upp till vaden och vass. Där höll jag på att springa fel första gången, gällde att vara uppmärksam på orangamarkeringar. (vi följde roslagsleden).

Vätskekontroll två låg på någons veranda efter 20km. Jag kände mig pigg och stark. Den tuffa terrängen hade dock gjort mig stel i baksidan. Men sen blev det enheldel grus och asfaltsvägar. Tempot gick upp betydligt och jag höll 5 min fart nästkommande 20km. Fick support i Älmsta, tog alvedon och en extra sporttopp + vatten. Fortfarande regn. 10 km till rullade på av bara farten och vid vätskekontrollen på 49km (också någons veranda) kände jag mig knappt tgrött alls. Bara glad och förvånad över hur lätt det gick. 10 km till, inga problem men börjar känna av stelheten. En hel del skogsterräng hade även infallit mellan 44-58km. Hade sällskap med lite olika herrar från och till. Skönt att snacka lite och få tiden att gå men man har olika svackor och är stark olika tider så man möttes och skiljdes.

Vid 66km (alltså nästan framme) händer det tråkiga jag och 7 personer till springer fel, fel, fel. Ouppmärksamma på att leden svängde av. Suck och stön när vi insåg detta. Jag laddad om en extra reserv stoppa i lurar och hög musik och drog på. Stel, otroligt stel nu i baksidalår och rumpa, irriterad över felspringning och yr av utmattning, vattnet slut men målet nära. Bara körde på steg för steg. Kände inte efter förrän jag kom in i Norrtälje då frågade jag varje person jag mötte: -Är det långt kvar till stortorget?? Helt slut. Så viker jag upp ett kvarter och lilla A kommer springandes mot mig och ropar: -Mamma, mamma!! Jag lyfter upp henne i min famn och springer över mållinjen. Lättad, glad, utmattad, nöjd och stolt över min debut i terrängultramaraton, distansen 72 km, tiden 7:22, placering 4.

Jag är ju bara sååååå bäst!!! Shit vad jag är stolt över min prestation och mitt lopp. Förutom felspringningen så var allting helt perfekt. Hade inte kunnat drömma om att det skulle kännas så bra och gå så bra.

  • Comments(0)//42km.bokenstrand.se/#post460